Bokinformation

Ny bok om ”mitt 50-tal”, Scener ur en barndom,  författad av Gudrun Gidlund.

Berättelserna är från Gudruns barndom, 1952 till och med 1963, om ett barns vardag i fråga om intryck, minnen och upplevelser från en bondgård i byn Lännäs, som ligger några kilometer söder om det större samhället Skorped i Ångermanland. Barndomen är en kort tidsperiod. Trots detta ger den  bestående  minnen och upplevelser som man bär med sig resten av livet som här tecknats ned.

Gudrun inleder med att definiera tid och hur hon som barn upplevde tiden. Hon pekar på villkoren i hennes uppväxt. Regler i hemmet var ett okänt begrepp. De oskrivna reglerna lärde man sig däremot. I hennes närhet pratade man inte om stress men mer om vad som måste göras på gården. Arbetstempot var lugnt och metodiskt. Gudrun påpekar att i hemmet fanns det trygghetsfaktorer som hon värderade högt .

Navet i boken är årshjulet med de olika årstiderna hösten, vintern, våren och sommaren. Flickans vardagsupplevelser och händelser beskrivs på ett enkelt rättframt och personligt sätt.

Gudrun  beskriver sin vardag som barn på ett barns sätt. Hennes observationer plockar fram egenheter hos nära och kära men även från omgivningen. Till exempel om hennes mamma och mammas vänninor, pappas klädstil, sin fasters syn på sin ekonomi och tillvaro, storhelgernas förberedelser, barnanöjen, bagarstugan, timmerflottningen, spå i skyn, handlaren Nisseboa som pratade med ett påhittat språk, gårdfarihandlarnas besök, en speciell granne, en kompis pappa skomakar´n och mycket mycket mera. Läs och minns!

Hur arbetsfördelningen var mellan föräldrarna, var att Gudruns mamma skötte om ladugårdens kor och grisar varje dag året om. Korna skulle mjölkas varje dag oavsett om det var vardag eller helgdag. Gudruns pappa arbetade i skogen från senhösten, vintern och början på våren. Övrig tid arbetades det på bondgården med att förbereda åkrarna för sådd och potatissättning.  Därefter väntade skördesarbetet med vad det innebar. Löpande måste saker och ting repareras som hade gått sönder. Gudrun beskriver detta mer ingående om hur alla på gården involverades i gårdssysslorna.

En speciell tid var Julen med alla dess förberedelser med start i slutet av oktober med slakten. Därefter  skulle huset städas, julbaket göras, fernissa golven, göra julgodis och luta lutfisken, mm. Höjdpunkten var Julaftonen med dess rutiner, julpaketen, julbordets läckerheter, tomtebesök, jullekar,  mm.

Under vinterperioden fanns det tid för lite annat. Hennes mammas kvinnoträffar var en viktig del i vardagen. Samvaron i byn var viktig och tid fanns till detta ställt till övriga årstider. Våren var förberedelsens tid inför sommarens sysslor. Föräldrarna hade då fullt upp med det.

Under sommaren kunde någon dagsutflykt, oftast söndagar, vara aktuell, vilket var då viktigt att planera bortovarotiden. Den var från den tidpunkt då korna släpptes ut på åkern till när dessa skulle mjölkas. Ingen ladugårdsavbytare användes någon gång. Allt ladugårdsarbete gjorde makarna Westman  själva. Vilket innebar att även under ”storhelger” ändrades inte arbetsrutinerna i ladugården.

Bakning av bröd, kakor, bakelser, kex, mm skedde kontinuerligt i hemmet av hennes mamma men även av Gudruns syster, faster, m fl. Gudrun har tagit med flera av de recept som bakades och varför de finns med i boken. Här kan läsaren testa vad som bakades i det hemmet.

Det är mycket som Gudrun skrivit om, vilket allt kan inte sammanställas på några få rader.  Gudrun har ingen ambition att ge en heltäckande bild  av ”mitt 50-tal”. Berättelserna ska ses som några scener ur en barndom. Berättelserna beskriver hur vardagen, nära och käras relationer, hemmet, gården och omgivningen fungerar utifrån en liten flickas (författarens) perspektiv. Hon beskriver personernas egenheter, synsätt och attityder på ett positivt roligt och personligt  sätt.

Boken är på 218 sidor varvat med svartvita bilder och färgbilder på personer, saker, händelser, natur och miljö, från en svunnen tid, vilket skapar minnen från egna förhållanden och upplevelser när boken läses. De flesta bilderna kommer från Gudruns mammas kortlåda. Hennes far hade stort intresse för fotografering vilket märks av bildernas antal.

Boken läses av alla, ung som gammal enligt de som köpt boken. Äldre som läst boken har  påtalat att den är lättläst och inspirerande och gör att läsaren minns  ”sitt 50-tal”. Medan yngre får insikt hur det var att vara barn på en mindre bondgård.

Boken har ISBN nr 978 -91-637-8218-3